Min vän JT semestervikarierar på mitt jobb. Förra veckan hade han hand om återvinningscentralen och då kom det fram en man till honom och frågade om jag var hans farsa. Jag, som bara är dryga året äldre än JT. Om man räknar väldigt optimistiskt och antar att jag var lika gammal som Sveriges yngsta pappa året då JT föddes så skulle jag idag ha varit 36 år. 36 bast, det är alltså minimum-åldern för vad man kan anta att mannen antog att min ålder var.
Ridå.
Jag vet inte vad som är värre, att se ut som en fräsch (hoppas jag) 36-åring eller en grymt sliten 24-åring? Även om åren inte börjat spinna silvertrådar i mitt hår, så kanske åldern börjat ta ut sin rätt? Kan det kanske vara rynkorna kring ögonen som sotet från pelletspannorna orsakat? Eller att jag alltid varit väldigt lillgammal? Eller min utdaterade garderob?
Tja, jag vet inte säkert, men jag misstänker att det här kan ha föranlett en begynnande medelålderskris...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar